Jag kollar mig i spegeln å tänker tillbaka då jag var den jag borde va!

Jag gräver mig så djupt in i mig själv så jag får svårt att andas..

Jag saknar mitt gamla jag.. Den jag en gång var som nu är helt borta!

Jag brydde mig inte om hur jag såg ut, jag brydde inte om hur mina såg ut, jag älskade alla för att dom var sig själva!

Jag var glad för att jag blev älskad av dom jag växte upp med!

Men nu är ni så långt borta att jag kanske inte får tag på er.. Jag hoppas att jag hinner springa tillbaka innan ni försvinner för evigt.

....

Vissa stunder är jobbiga att uppleva!

Att kolla runt mig ger mig mycke skador på själen!

Jag ser hur mycket mamma lider och hur lite jag visar att jag älskar henne..

Jag ser hur andra regerar när jag kommer, de kollar konstig men säger inget .. Det kan vara så som dom är man ska inte döma boken efter deras om slag utan ur deras inehåll..

Jag ser hur jag har svikit mina vänner o hur bra dom mår nu..

Jag ser även hur mina "nu varande" vänner är utan mitt sällskap.. Dom ler o skrattar och kan mena varenda leende.. Medans jag själv är en människa som kollar runt sig o ser all lycka, sorgen och kärleken som jag inte får.. Och skanaden som jag inte finner.. Varje gång någon säger att dom saknar mig så känner jag att dom bara saknar en lite.. Det finns två saknader tydligen.. Ena är att man saknar en fast ändå så gör man inte det. Den andra är att man saknar en så mycket att man inte kan le o mena det.. Jag ser varje dag människor som ler o ha det roligt med sina vänner, släkt, familj eller sin pojkvän/flickvän.. Tänk om jag själv kunde få någon jag kunde säga till varje dag eller någon dag i veckan att man älskar den å få något tillbaka.. Jag kan säga till mamma flera gånger att jag älskar henne men inte höra något tillbaka.. Det finns många tider då jag vill ge henne en kram men hon har inte tid.. Jag ser folk som går runt i par lyckliga, jag blir glad i hela kroppen att människor kan trivas så mycket med varandra<3 Jag saknar att bli älskad.. Jag saknar att få någon som verkligen ser mig.. Jag kollar åt alla håll jaag ser lyckliga människor med många leende men alltid i slutet kommer det.. Då kommer ensamheten upp i huvudet.. Då börjar man trakkasera en själv! Jag kollar mig i speegeln och tänker "Om jag var smal skulle jag vara mer perfekt" Alla tänker och säger om du är så miss nöjd med din kropp så gör något åt saken.. Men det är inte så lätt som alla tror.. När man "lider" av fettma så kan man inte gå ner 5 kg på en vecka.. Utan man måste träna minst 6 timmar om dagen på en vecka då kan man förhoppningsvis gått ner 5 kg.. När man inte har någon som står o peppar en, en som säger att man är duktig även fast det går dåligt, när man känner obehag att vara vid andra som tränar, när man skäms att bli anfådd så är det inte lätt.. Om jag hade haft bättre självförtrånde så hade jag gjort något med min kropp.. Visst man duger som man är, men jag känner att jag borde vara någon annan.. Jag ska erkänna en sak.. Jag är inte nöjd med mig någonstans.. Jag önskar att jag var någon helt annan.. Om jag skulle få en önskan skulle jag önska att jag var någon annan.. Helt ärligt jag hatar allt med mig själv.. Jag har inga intressen som jag kan satsa på.. Jag känner mig bort glömd.. Jag ser inget posetivt med mig själv.. Jag är inte bra på något som jag kan satsa på.. Jag är bara ivägen, förstör för andra borde inte va den jag är helt enkelt.. Nu ska jag skriva något som ja gär bra på ...... att vara ego ........ vänta kommer nog på nåågot mer........   Nej det gör jag inte för att det finns inget!

Jag ska börja med en berättelse som jag ska ladda upp på bloggen .. Ni får kommentera vad ni tycker å gärna tipsa vänner att läsa den.. Det första kappitlet kommer om en vecka typ..!