Hej!

Många förstår inte vad dom egentligen har.. t.ex jag.. Jag har kollat på en "film" och där handlar det om många barn som har misst sina föräldrar.. Och den fick mig att inse att jag har faktiskt en familj som bryr sig och även om jag gör fel så vet jag att dom kommer förlåta mig. Visst jag och mamma bråkar hemskt mycket men ingen av oss mår bra:/ Mamma har sina sjukdommar och jag går runt med tankar varje dag, vet inte direkt vad det är men jag tror att det är deperiton..

Men vid den här åldern är då man vill passa in och få en bra status så man gör saker som man egentligen inte ska göra, det får en att hamna på fel spår och för vissa är den pressen så stor att dom letar efter dom grovaste sakerna. de vill säga dom testar droger, alkohol,snatta och drar in sig med polisen.. Visst alla vill ha en bra status för alla är rädda för att vara ensama och bli mobbade..Men tänk om alla hade haft samma status? Alla har lika många vänner och ingen är elak mot någon..Då skulle statusen försvinna då skulle alla våga vara sig själv,men vilka skulle våga börja gå efter sig själv och inte efter statusens mål? Jag tror att ingen vågar det.. Jag skulle verkligen inte våga..Jag vågar inte ens göra ett fel från statusens mål.. Man mobbar andra för att få högre status, man är ute sent för att få högre status.. Allt handlar om statusen.. Jag tror att alla är rädda att försöka ändra statusens mål, men börjar en och denförsöker få med sig flera så kan allt ändras.. Men det är inte lätt.. Visst det finns säkert några ute i världen som inte bryr sig alls om statusen, dom borde skicka vidare det t stockholm och värmdö men speciellt t Gustavsberg.

Det var lite vad jag tycker om samhället .. Nu till något helt annat..

Jag har tänkt väldigt mycket dom två tre sista veckorna.. Och jag börjar inse några saker och börjar fundera ut en lösning som gör alla lyckliga även mig..

Men jag har tänk på att jag alltid är ivägen och bara gör fel.. Det är sant det är det jag är född t.. Jag har inga intressen och inget jag kan sträva emot i livet.. Så jag har en lösning i bak huvudet men den får ni inte veta.. Men varför ska man leva när man inte har några intressen, inget man är bra på, man är bara ivägen, man känner sig ut stött och förstör för alla..Det är inte lätt att förklara hur man känner sig.. Jag trivs ingen stans, jag känner mig inte trygg.. Jag har aldrig kännt mig trygg.. Men där jag trivs bäst är när man är ensam där man slipper att förstöra för andra..

Det skulle inte vara fel att kunna le och mena de..